Dalberg

G g G bästa bordskavaljeren




kan man låta bli att le? billie jean ge mig mer.

klockan halvsex idag grät jag. bara för att. bara för att. bara för att. det rann och gjorde lite ont och kroppen gjorde sig av med skräp. saltat skruvat känsloskräp. crappy crap. tomma blanka rader mellanslag radera delete.

jag ger av mig själv. jag lovar. och folk tar. det gör dom.

ja

lila skjortan och siljalinefeelingen till trots

jag gillade skiten
och dom rosa drinkarna och glassplittret på golvet
som att dansa på diamanter
krossade drömmar typ

eller
nä

jag mådde bara bra och alla andra med och vi kramades och pussades och bet varandra i urringningen


ÅH nej och äntligen. Mp3a. Jag gör slut. eller. egentligen var det nog aldrig riktigt vi ändå. gick aldrig hela vägen. gjorde inte "det". fanns aldrig i mitt hjärta. brann inte alls. intriger och fulspel.

klart att vi var udda. omaka. roliga emellanåt. Men passionen? jag vet inte om jag tror på det där med teater längre.

klassens författare drar sig ur ut och bort

I love you and I hate you and Goodbye

ja jag vet inte

dödskallig skallig skulle egentligen aldrig

det där
skummigt bubbligt argt

Nu är jag här hos G

rymdljusår hemifrån

skit skit skit


underbara bara barbar

djupare sup ljugare

lustiga lust

ge mig något mer

vårtårar

lovar att jag fortfarande älskar

Filosofist javisst.

Öhm. Not.

Spyr på skiten alltså. Hatar att lämna in halvfärdiga halvdåliga halvhjärtade halva arbeten för i helvete halvor suger.

Kan egentligen bättre. Bara orkar inte. Tänker på massa annat. Sommaren och anställningsintervjun på torsdag och ansvar och pengar och muskler speciellt på ryggen. Planerar i huvudet ett helt liv och det tar tid minsann mina vänner och vänners vänner. Personlig träning och tvproduktion och coach och dietist och modevetenskap och författande och psykolog

ja alltså

Jag är tydligen lyckligt lottad som har så många alternativ och saker jag vill göra. Mångfacetterad heter det. Men jag känner mej mest mångförvirrad. Ska skaffa struktur, skriva på papper och kladda ner tankekartor. Bli tacksam.

Framtiden framför inte bakom mig. Det är ju egentligen hur grymt som helst

Nu ska jag spela dator. Erkänner.

blommiga klänningar, randiga benvärmare, kommunister, tygpåsar, påsar under ögonen, svarta tårar, alternativa tårar, jag gråter inte för det ni gråter för, se mig för jag är inte som alla andra, titta bort för jag är alldeles för speciell för dig, vi tänker inte likadant, jag tänker tusen gånger mer än kopiorna ni trycker upp i varandras ansikten och rumpor som bevis för den totala originaliteten, specialiteten, ja det luktar inte gott, ni kanske tar på varandra men ni tar på varandra på ett speciellt sätt, viktigt, ett sådant sätt som sätter sig som en nit i betraktarens öga som ramlar baklänges ner på parkettgolvet med stora repor och klösmärken, skönt va, vi gör det för att alla andra gör det men vi gör det till ett eget speciellt jävla ögonblick, det är okej för vi tar på oss kläderna sen med våra egna händer och knäpper till oss själva med säkerhetsnålar och skärp, går därifrån och ut. bort. fortsätter längta

-- - - --- --- --- -------


En Sekund i din famn var tretusenåttahundrafemtiotusen minuter i mitt huvud, för jag lovar att jag fortfarande kan känna det där du fick mig att känna, en tidlös kram som spelas upp om och om igen inuti varenda cell i min kropp precis när jag vill och inte vill och när du tittar på mig genom fönsterrutan skakar jag. Jätteäckligt faktiskt. Jag inbillar mig verkligen att det där betydde någonting för annars skulle jag glömma din hud som fastnade på mig, annars skulle den aldrig ha fastnat på mig. Det skulle aldrig funnits någon början.

Tönterier.