the pictures would keep you company at night, handsome strangers to hold on tight
Honom ska jag ha.
Nu.
Igår.
Imorgon.
Överallt.
Famlar i mörker.
Kryper. Smyger.
Smygskytte. Pang. Pang.
Tar mig förbi allt.
Människor. Ord.
Konversationer.
Jacka.
Skjorta.
Jeans.
Skärp.
Bruna lockar.
Hud.
Jag öppnar dörren. Låser upp.
Han tar på mig.
Han stänger dörren. Slänger bort nyckeln.
Jag tänder inte lampan.
Jag har lärt mig.
Åtskilliga nätter.
I en grönmålad korridor, bakom en dörr utan brevinkast, i ett rum fullt av studentlitteratur och kondomer.
Jag vet hur man inte gör.
Stannar kvar.
Nej.
Man ligger.
Vaknar.
Säger hejdå.
Puss på kinden.
Klet och kladd.
Vi kanske ses.
Vi kanske aldrig ses.
Så gråter man. Skriker.
En skvätt. Några minuter.
För att sedan avsluta spektalet med att klappa sig själv på axeln.
Han kom. Jag såg. Jag segrade.
Jag tvättar mina trosor rena från honom.
ÄLSKAR ditt sätt att skriva på.
Jag förstår precis.
Havet måste få skölja över en med alla sorters känslor innan man är nöjd. Kåthet, glädje, lite sorg som ger lite tårar - sen är man renad.
Bejakande och fantastiskt skrivet återigen.
"Han kom. Jag såg. Jag segrade" är en mästerlig rad.
Till sommaren flyttar jag till Stockholm. Tänk ut vilket ditt favorithak är så kan du visa mig det. Det är nämligen något jag ser hemskt mycket fram emot.
du skriver så vackert.
Jag öppnar dörren. Låser upp.
Han tar på mig.
Han stänger dörren. Slänger bort nyckeln.
-
varför gör de alltid så? slänger bort nyckeln.
Så sjukt bra, fint, sant, allt.