ibland gör det ont att älska. jag älskar dig.
mamma försökte försonas med mig,
över en blå ikeapåse med tvätt,
"om du vill tvätta finns det tid nu",
så jag packade ihop några klänningar,
letade upp den handskrivna lappen med instruktioner (jag har aldrig tvättat själv förut),
och begav mig,
alla nio trappor ner, utan hiss,
där fann jag henne i ett av torkrummen, med det mörkbruna håret fladdrades i värmefläktsvinden,
hon verkade förväntansfull,
jag började sortera,
kulört, svart, ljust,
"behöver du hjälp?", frågade hon
"kanske lite", svarade jag,
Kommentarer
Postat av: victoria
försoning som försoning, eller? Jag gillar att sitta i min svarta lilla soffa runt niosnåret och läsa dina rader. It's cosy.
Postat av: Johanna
Vet inte riktigt varför men den här texten var mycket stark för mig. Kände igen mig mellan raderna på nå vis.
Trackback