Dalberg

i can't remember what will happen next. although, i should know, because this is not the first time. not the first kiss, not the first time i get drunk, crashing down memorylane thinking of you.

Hej.

Jag är inte så bra på att berätta, men jag tänker ganska mycket.. Men det är ofta svårt att få ner det i text på ett sätt som berör, som dina texter. Jag antar att du hör det varje dag, men jag älskar dem.



Det finns en pojke, precis som det alltid finns pojkar, (man borde väl kalla dem män, men de flesta män är ju trots allt pojkar i förvuxna kroppar) som jag lämnade för några månader sen. Jag har intalat mig själv att jag har gått vidare med en annan, så varför klarar jag då inte av att han gör det?

Han är ändå min ägodel, jag vill att jag ska vara hans favorittjej trots att han inte är min favorit längre.

Jag vill att han ska tycka att jag är det enda som är värt att leva för. Men jag vill inte ha honom. Jag vill bara att han ska vilja ha mig.



Det här är säkert inte alls intressant för dig, och det är oerhört egoistiskt av mig gentemot honom, men det fick din uppmärksamhet i någon minut, och förhoppningsvis fick det även dig på andra tankar.

Och jag fick ut mina egoistiska tankar relativt anonymt, för det här vet faktiskt bara du nu. Och alla andra som läser kommentaren.



Tack för du har en sån underbar blogg.

Väldigt ofta är dina ord som plåster på mina sår, de lindrar smärtan och gör att jag förstår den och varför den finns där.



Jag har gjort ett misstag, när jag fick två vägar att välja mellan så valde jag fel. Den största kärlek jag någonsin har känt valde jag bort, för att jag var rädd för att missa det som var ännu större. För att jag trodde att det fanns, för att jag var rädd att mista det som jag redan hade, tryggheten... Men även ensamheten.



Om jag vetat då vad jag vet nu så hade jag fanimej packat resväskan, hoppat på tåget och betalat min biljett in i hans liv, så som han så gärna ville och så som jag så gärna ville. Jag skulle ha släppt allt och börjat om för nu är det försent, nu går det liksom inte att börja om...



Och jag vet inte varför jag skriver det, men det kändes i alla fall bra..



Hoppas att du är gladare nu, eller åtminstone lite mindre ledsen :)

det var en gång en groda. han hette daniel. en dag när daniel gjorde vad han brukade göra varje torsdag, gå ner till vattenbrynet & äta frukost med sina vänner; ödlan greta & blåmesen erland, fick han syn på en stor lapp på en trädstam. alla stannade & läste, FEST FÖR ALLA SOM KAN FREDAG kl 22! hemma hos mig, lollo (som var en ödla, hon med.)



de gick ned till vattenbrynet & åt frukost vid det lilla cafeet som låg där. de började prata om festen & bestämde sig för att tralla ner dit på fredagskvällen. morgondagen kom & på kvällen gjorde alla sig fina & möttes hos lollo. väl där var allt redan igång. de gick in & började dansa rumporna av sig.



& genom alla som dansade såg han henne, grodan doris. hon stod vid väggen med ett glas & såg smått uttråkad ut. han tog sig över dansgolvet till henne & sa hej. hon log. hälsade tillbaka. de pratade ett tag & sen visade daniel henne en trappa. den ledde upp på taket. där slog de sig ner & började hångla.



daniel vaknade nästa dag med en torr mun, & gåshud uppe på taket. oris låg ihopkurad brevid honom. han viskade i hennes öra. jag älskar dig. & han menade det verkligen.

Du kan gråta och vara ledsen och vända dygn och sluta äta och äta för mycket och skrika och gråta hur mycket som helst (jag har), jorden fortsätter ändå snurra runt solen och tiden läker inga sår men den lägger ett lager damm över oss för glömska är en bra kompis och med tidsdistans gör ont mindre ont. Ordbajseri. Jag gillar i alla fall din blogg. Hejdå.

Fina, fina du. En kram vore kanske mer rätt, eller ett par väl valda peppande ord. Men hela dagen har jag lett fastän jag behövt och velat gråta, så jag har inte ork att le ikväll.



Det kanske inte hjälper, det kanske inte skinrar tankar. Men du är inte ensam. Och jag vill så gärna ge dig en kram, och få en kram tillbaka. Det behöver du, det behöver jag.

Jag har drömt samma dröm fyra nätter i rad.



Det börjar. Vi ligger där, som fyra gånger innan. Hennes bleka fräkniga hud i samspel med hennes bruna hår. Hon ligger stilla, andas i vågor och jag bara stirrar på henne. Hur hennes andetag far ut ur munnen och in i livet. Jag tänker hennes namn .L. Jag anar ett leende på hennes läppar. Jag ler tillbaka. Hon tar sitt sista andetag... Hennes ögon har varit stängda hela tiden.



Klipp till en stad. En motorväg. En bil. Sätet inne i bilen. Vända mot varandra som i en diligensvagn. Framför mig sitter flickan. Jag tänker hennes namn igen. L. Det är inte hennes kropp som sitter framför mig. Jag tänker Ring, Fear, One missed call och skrattar. Tomma ögon som fokuserar på en punkt men som ändå drömmer. Eller är de stängda? En man sitter brevid henne.



Flickan fattar huggtänder, nerfilade tänder allihopa. Hennes ögon öppnas och visar sig som röda demoniska. Blod, tänker jag och ett ögonblick senare sprutar det från mannen brevid. Vassa tänder som gnager. Lemlästar.. Frossar.. Knäcker ben. Jag skriker. Stirrar in i ögonen. Röda... ledsna ögon.



Vaknar. Tittar brevid mig. Hon ligger inte där. Inte än...

Du är så sorgsen, dina ord berör verkligen. Och jag känner igen mig i dem.

När jag känner sådär, ensamhet, vemod och ja, sorgen. Då är det bästa som finns att prata ut med någon som verkligen lyssnar och förstår. Men det beror ju på om man har någon som lyssnar och förstår.

Jag uppfattar det som att du är olyckligtkär? Förra vintern gick jag igenom min största svarta period. Jag vet hur det är, att bli sårad, att förlora. Man vill dö, det finns liksom inget att se fram emot. Jag har aldrig aldrig mått så dåligt, det dyker fortfarande upp ibland. Det är hemskt. Men trotts det lyckades jag tillslut, och nu ser det ljusare ut. Det tar tid, men man går vidare. Jag vet inte riktigt cad jag ska skriva för att få dit på ”bättre tankar”. Men umgås med folk du mår bra av och försök att tänka att det är bara ett liv, ett litet liv. Gör det bästa av det! Försök.



Jag känner inte dig, menmen haha. kram!