Thingswelost.in.thefire.part2.korrespondans.
Finaste.
Jag läser och tänker och funderar.
på det du skriver.
på allt du känner och har känt och förmodligen kommer att känna.
och jag förundras. hur du klär upp och klär ner kärleken.
gör det till något fult. till något fint. till någonting omöjligt och så vålsamt vackert.
det är så svårt det där.
hur kärleken dödar oss samtidigt som vi inte skulle kunna överleva utan den.
den går inte att fly ifrån men vi kan heller inte fånga den.
maktlöstheten är total och skoningslös.
kärleken är skoningslös kära du.
jag har lärt mig en sak.
under en av alla mina sessioner tillsammans med en av alla mina konstnärer.
och jag vill berätta om det för dig.
för han är klok den där mannen.
och amerikan.
"often we know what's the right thing to do,
we're just figuring out reasons to avoid what's right, because it's hard"
jag tror att, lika mycket som vi hittar på anledningar till att vara kära, så tror jag att vi hittar på anledningar till att inte vara kära.
vad är det du känner?
längtar du tillbaka eller är du rädd för framtiden?
/M
oh herregud. kan man vara båda?
<3
vad menar du, kära du?
är du rädd?
eller längtar du tillbaka?
eller är du rädd för det förflutna?
jag tror nog jag är ganska väldigt rädd för framtiden. fast omedvetet för egentligen älskar jag framtiden. den känns ljus. men jag är rädd att lämna det trygga gamla bakom mig. det värsta är ändå när det slits ifrån en. och man måste gå vidare, även fast man inte har någon lust. jag är inte rädd för framtiden, men jag är rädd för att kanske glömma någonting viktigt där borta i dåtiden?
jagvetinte