It's just 'til these tears have dried.
Om gamla förälskelser och om nya.
Vet inte om jag vill, bara att jag måste.
Men det är svårt.
Jag är sentimental och jag minns.
Överallt. Hela tiden. Dygnet runt.
Gator, torg, vägbrunnar.
Telefonkioskar, kullersten, cigaretter.
Sugrör, färger, molnfomationer.
En gräsmatta. Ett backgammonspel.
Ibland dricker jag vin. Det funkar ett tag.
Man blir avslappnad. Dåsig. Seg i huvudet. Trött i hjärtat.
Artificiell verklighetsflykt.
Kärleksflykt.
Jag tycker om det.
Att få glömma på mina egna villkor.
Hej! Din blogg är fantastik bra jag gillar ´de sättet du skriver på. Det gör det enklare att förstå ur ett värklighets perspektiv. Vi ses så sanrt som möjöigt hoppas jag!
Min blog e inte alls i samma klass o lika dan de e vell det attt jag ska skriva så o kommer börja men har inte haft tid i sommar!
KRam
Att minnas. Å, ett av världens små djävular. Som ett monster som förföljer en. Tvingar en att komma ihåg, att tänka tillbaka.
Det där lilla monstret i huvudet gör att precis vad som helst på något sätt kan få en att minnas. Då är man hjälplös - hur ska man kunna glömma och släppa taget när det där minnet vägrar lämna en i fred?
att jag är stor är sant, resten kan jag nog inte hålla med om.
men ibland vill jag inte brinna, jag vill vara lugn. för min eld är inte en stark kraft, som gör mig stark och får mig att klara allt. min är mer en orolig skogsbrand, som inte går att kontrollera.
och minnet är en hemsk uppfinning ibland.
tack för dina fina ord. för att du delar med dig.