om kärlek, ja.
jag fryser.
det är kallt.
orkar inte stänga fönstret.
orkar egentligen inte röra mig alls.
men det är okej.
för jag läser vad du skriver.
om att veta att man inte är ensam,
inte ens unik.
om en känsla.
en tanke.
det är en trygghet.
och jag är glad att vi kan dela den med varandra.
Väldigt fint skrivet.
Hur man glömmer? Oj! Det är en jävla konst har jag märkt! Som sagt, jag mår bra av att vara ensam, det är inte läskigt för mig. Och det måste nästan vara en förutsättning för att man ska kunna glömma. Man behöver få vara singel ibland! Att vara ensam behöver inte vara hemskt om man fyller vardagen med innehåll. Fast visst, på kvällarna kan det kännas tungt ibland. Men jag tänker att jag blir inte till genom andra, jag kan må bra i mig själv! Förutsättning nummer två är väl att man inte känner sig sårad. Vilket du verkar göra? Där spricker det för dig. Det är klart det är jobbigt om man bär på en massa jobbiga känslor! Gör dig av med dem! Förlåt och gå vidare kanske? Äsch, det är ju svårt, det vet jag ju!
wow...
åh. underbara du.
sjuuukt duktig är du!
albin: fina, rara, tack så mycket, du är inte så dum själv hörru!
johanna: kära, söta!