ifindmyselfratherstrange.
mitt i disken så kommer jag att tänka på att jag saknar honom. igen.
jag saknar fan honom. den jäveln. den där vackra.
den där från i somras. förra sommaren.
gud mitt hjärta.
tappar träsleven och förnuftet på samma gång.
mattan blir helt blöt och jag vill kräkas av olust.
och håkan skriker i mitt huvud, precis som håkan gjorde klockan 15:46 när jag stod och väntade på bussen och precis som när jag gick förbi södra latin och precis som håkan gjorde när jag funderade över om han sett mig när jag vandratde åsögatan ner men gömde sig eller kanske spran iväg, precis som då skrek han alla helvetes ord om att vi måste sluta döda varandra och såra varandra och kanske att jag kör över dig här utanför någon dag och att om jag vore tio år yngre skulle jag inte bry mig men något säger mig verkligen att du kommer att vara borta för en lång lång tid, så säger Håkan, så vrålar Håkan. och jag tror på honom. mår nästan illa av allvaret i den där sången. hatar den. hatar den för att den är sann och för att jag inte vill att den ska vara det. Håkan vill inte tycka synd om sig själv och det vill inte jag heller men jag tycker synd om situationen. som det blev. hur jag blev. och hur många gånger som helst fast helt i hemlighet har jag undrat över hur det hade blivit om vi bara hade låtit bli varandra för en stund och han bara hade åkt iväg till sin nya stad i fem månader och jag hade låtsas som ingenting och aldrig hälsat på. om han inte hade sjungit dom där sångerna för mig samtidigt som han cyklade och var full och ramlade utan att släppa telefonen med mig inuti den och om jag inte hade blivit så fjantigt rörd hade allting varit helt annorlunda då? om jag inte hade skickat den där bilden innan jag klev in i duschen och han hade låtit bli att berätta för mig vad han ville göra med mig naken. om vi hade kunnat titta på varandra och ta på varandra nu utan att gråta och lyssna på dom där hårda orden tillsammans som Håkan envisas med och skratta kanske tillochmed. ja. varit vänner som i början. som på båten med hörlurarna och som i knäet på konserten.
tänk om vi hade fått längta istället. då hade jag varit så glad tror jag.
söta rara fula underbart avlägsna
vi hade ju inget att prata om och du vile inte ligga med mig igen och jag hatar the smiths.
ändå har jag skrivit en halv A4.
vad är det för fel?