Sidospår

Jag tittar ut genom föstret och himlen är inte blå, snarare grumligt vitgrå. Brukar säga att jag har skymd sjöutsikt, i alla fall innan löven börjat pryda trädkronorna, då ser man skurusundet och motorvägen verkar långt borta, bron existerar inte, och bilarna är på låtsas. En besynnerlig känsla.

Ceriserosa naglar fladdar över tangenterna, trycker, nuddar men tvivlar inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback