Dalberg

Hej och hjärtligt välkommen. Jag heter Mathilda och jag vet inte vad jag ska skriva. Inga fyndiga rader den här natten mot tisdag med födelsefika och andra bestyr. Värdelöst att försöka vara poetisk när man lever i en freaking dokusåpa. Vilken rolig metafor, för visst heter det så när man försöker verka smart  och sjukt clever i en text som egentligen helt saknar syfte? Förutom att ordbajsa och klämma ur sig några högst irrelevanta tankar.

Jag vill aldrig mer drömma som jag drömde inatt för det var inte alls angenämt. Skrämmande och bara obehagligt.

Jag ska sova nu och vakna upp som en mindre cynisk människa. Lovar.