Dalberg

Nä nu ska det bli ändring på detta dåliga bloggbeteende. Bara lovar och lovar MEN nu ska jag verkligen skärpa mig, dra åt riktigt hårt liksom, innersta hålet på Chloéskärpet som inte ligger i en kartong på mitt rum. Hmmf.

Har varit lite sisådär på senaste tiden. Milt sagt. We keep it that way, no further details. Men jag är en seg jävel, gjord av gelatin och med ett hjärta av gummi (hey, låt mig leka med mina älskade hatade metaforer, gummi låter coolt, orka sten liksom). Föll ganska så platt efter N.Y, olycklig kärlek gör satans ont och Stockholm är verkligen ingenting i jämförelse med världens saftigaste big apple. Verkligen älskade den lilla rampen som fälldes ut varje gång en rullstolsbunden skulle på, chauffören reste sig upp, tog sig tid och fixade så att personen i fråga kom på väl. Lungt och sansat. Här hjälper vi inte ens mammor och pappor med barnvagnen. Medmänsklighet? Slå upp det i SAOL vettja.
- Hej moraltant! 
- Goddag yxskaft!

Sa någon attityd? Här i Sverige har vi grova problem isåfall. 

Även fast klimatet är kyligt och det blåser på insidan av kroppen trivs jag trots allt rätt så bra här hemma någonstans i mellersta Sverige utanför en stor stad på en ö inuti en lägenhet där tapeterna är blåa och sängkläderna är blommiga. Luktar gott. Vad är det nu man brukar säga? Keep it cool.

("Hej hej, jag klarar mig nog, jag sitter på en sten vid en sjö i en skog".. Perre my man, du har trängt in i min hjärna, nu tänker jag som du, shit, good or bad, good or bad?) 

Dags att natta nu. Ont i magen av allt ordbajseri. Take care!