Pubertetspoesi

Håkan säger

Dom är uppe på taken alla är högt över staden
Sommaren snurrade fort, när vi bara snöade bort
Och jag vågade aldrig hålla din hand
Vi är inte såna som i slutet får varann

Och alla bara pratar "är det sant" och "jag har hört om dig"
Jag kommer aldrig tillbaka hit igen
Neonskyltar på gatorna sänder ljus till mig och skatorna
Alla dansar och jag tänker är du också själv, var är du ikväll

Vem kysste Elin bakom ryggen på Marie
Var det den store poeten som hon var förälskad i
Fanns det en plats i hennes värld för två
Snälla skicka ett vykort för jag undrar så

Och jag undrar vad som händer i vår del av stan
Vinden håller tal vid en hamburgerbar
Den har blåst sig trött och alla flickor har gått hem
Du var sötare än dom men jag slängde bort det igen
Jag slängde bort nån slags vän...

Det var så mörkt
Den kvällen jag gick hem
Jag hade hoppats på något, hoppats på något
Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt
Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt
Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt
Om du vill ha mig, nu kan du få mig
Lura mig nej nej vad folk än säger


Mathilda säger

Jag är inte glad. Jag minns. Och jag är rädd.
Allt är alldeles för spännande.
Besynnerligt. Jag vill inte vilja ha någon och
fan vad man ska hoppas och vänta och tro på en massa
saker hela tiden.
Trasig sönder broken som fjärilsvingar och andra tunna ting.
Torrbrödbitsspröd.


Intertextualitet?

Mathilda härmar Håkan och säger

Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt
Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt
Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt
Om du vill ha mig, nu kan du få mig



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback