Dalberg

jag ska bli kreativ igen.
skriva.
en massa.
grymma jävla stycken om kullersten och brustna lagade hjärtan.
jag ska fotografera.
nästan varje dag.
på jobbet.
och kanske på kvällen.
jag tycker om himlar.

snart mina vänner.

käraste, söta

tid gör mig galen.
tid gör mig paranoid.

att vänta.
att hoppas.
att tro.
att tvivla.
att ge upp.

man får hängtuttar av tid.

ska iväg på ett mycket viktigt möte nu.
om allt går vägen kan det göra mig till den lyckligaste jävla människan i världen.

Kära, söta

jag tycker inte om att sova.
därför att.
alltid.
precis varenda gång.
så vaknar man och allt är precis som vanligt.  
efter åtta timmar.
tolv.
blommor. skor. disk.
regn.
tidning. någonting trasigt.
en tallrik.
ett hjärta.
smakar skit i munnen.
luktar unket.
känner mig överkörd.
mörbultad.
jag hatar det.
vanligheten.
det uteblivna överaskningsmomentet.

det är inte kul.
det är bara, bara tråkigt.
värdelöst.

jag och en vän har fotograferat lampor och himlar hela natten.

ja. jag är en tönt.
men.

födelsedagar ger mig alltid en mild, men ack så plågsam form, av ångest.
inte den där tråkiga, vanliga åldersnojan.
utan mer.
hur ska man uttrycka sig utan att låta alltför...mänsklig?
hm.
bekäftelsenoja. tyckerverkligennågonommignoja.
det stora avgörandet. trumvirvel. fanfarer.
vem skickar sms?
vem ringer?
vem glömmer?
vem kommer ihåg, men struntar i att höra av sig?
vem tänker kanske, kanske borde jag?
men raderar, trycker bort och stänger av?
för övrigt har passagen 19/20 passerats utan några större problem.
mjukt och skönt. nästan bomullslent.
fin fin middag på bistro street tillsammans med familj och vänner.
ny ipod, festivabiljett, converse, pengar, sprit, tårta.

hej!

jag hatar att vara sjuk.
töntsjuk.
feber och absolut ingenting annat.
inte ens en förkylning.
inget kräk.
ingen diarré.
ingen förstoppning.
inget snor och inget slem.

ligger bara här och svettas som en liten gris efter att ha spenderat tvåochenhalvtimme på vårdcentralen
samt fått ett finger uppstoppat i rumpan.

världens mest värdelösa dag.
verkligen.

åh.
jag kan ju inte kissa och bajsa när jag har på mig den här fina fina byxdressen.
eller kan.
man kan ju. men det är omständigt.
och jag är lat.
ni vet.
man måste liksom ta av sig den helt och hållet.
sitta naken på dass.
frysa om rumpan. bli knottrig.
knäppa upp och knäppa alla tio knappar.
och dra på sig den igen.
ett helt projekt.

ja.
men sen är det ju faktiskt det ultimata festivalplagget.
shorts och topp och trosor i ett.
kan leva och andas och knulla och supa och äta och dansa och spy och sova i den.
får skita i att skita.
kissa i en petflaska.
det borde gå.
jag har fantasi. jag är kreativ.
det ska gå.
jag ska öva.

har en liten tvångstanke.
när jag går på toaletten hos andra måste jag alltid kolla två gånger om jag har spolat.
går ut ur badrummet och går sedan in igen, lyfter på locket och tittar så att allt kiss och eventuellt bajs är borta.
pustar ut.
ibland spolar jag en gång till bara för säkerhets skull.
alternativ nummer två är att spola två gånger redan från början.
kommer ofta på mig själv att fundera över vad nästa person på toa kommer att tänka. om den kommer att tro att det är jag som är dålig i magen eller har stänkt på toalettringen. blir helt nervös. för det är sällan jag. har aldrig riktigt förstått hur det kan hamna kiss på ringen inne på damernas. högst förvirrande och föga angenämt.

mitt förhållningssätt till att besöka dass är alltså inte helt okomplicerat. sätter alltid igång en massa tankar och grubblerier. jobbar på det. snart snart.

snart ska jag bara spola en gång.

hej!

nu ska jag luftorka.
kliva ur duschen och droppa ner hela lägenheten.
vara naken och fri och äta nudlar. sitta på en stol med rumpan bar.

hej!