Dalberg

jag är så otroligt tacksam över att ni vill dela med er, att ni vågar, det är modigt, ni är modiga.
tack,

jag vet hur det är,
hur ont det gör,
hur jävla, jävla förbannat svårt det är,
att släppa taget,
alltid finns där något,
som påminner,
om någonting,
någon,
som varit, men inte är,
som inte kan, som inte får,
som inte går,
gator,
platser, låtar,
människor,
ja,
livet,
det är brutalt,

vi kan inte radera en människa ur våra liv,
aldrig ersätta,
bara lägga till,
hjärtat är stor, rymligt,
där finns plats för många,
kärleken ligger latent,
den kan vandra vidare,
byta skepnad,
vi kan bedöva,
med sprit och cigaretter,
engångsknull,
flera gånger om,
men,
kära vänner,
den,
det,
går aldrig, aldrig över,

och det är okej,
det måste få vara okej,

Jag vill att ni skriver någonting till mig.
Jag behöver det.
Jag skulle tycka att det vore väldigt trevligt.
Det kan vara vad som helst.
Jag vill bara tänka på någonting annat.
Fråga.
Berätta.
Snälla.

Idag är jag väldigt, väldigt ledsen.
inga vackra metaforer.
inga ord i hela världen.

Bara, bara jag.

Jag tror inte på Knullkamratliga relationer.

Jag har härmed gjort mig av med den självskadliga vanan att träffa män enbart för sex.
Det är ett personligt ställningstagande, och jag respekterar alla kvinnor (och män) som ägnar sig åt den sortens dekadenta förströelse.
Som kan. Som vet hur man gör.
Grattis.

Jo. Så här ligger det till.

Efter modevisningen (23/10) sade jag upp mig från mitt jobb som modeassistent.
Det fanns flera anledningar, men först och främst handlade det om mitt välmående. Mitt psyke.
Jag grät. Hade feber. Kunde inte sova. Fick panikångest.
Orkade inte skriva. Plugga. Träna. Mina vänner kände inte igen mig.
Jag höll på att gå sönder. Gå in i väggen. Efter två månader och två veckor.

Behövde en paus.
Andas.
Tänka.
Reflektera.
Leva.

Vi tog en fika här om dagen.
När allt hade fått lägga sig.
Saker och ting sjunkit in.
Vi skrattade.
Kramades.

Idag ringde hon mig.
S, designern.
Hon undrade om jag kunde tänka mig att jobba för henne en dag i veckan.
Kontorstid.
09:00 - 17:00.

Hon behöver mig.
Det känns bra.
Vi har gått vidare.

Så.
På måndagar flyger jag in på kontoret igen.

Okej.

jag inser nu att ingen egentligen är intresserad av vad jag gör eller vad jag ska göra.

folk vill mest läsa om hur ledsen jag är, hur ont jag har,
om min saknad, längtan,
efter kärlek, någonting mer,
brustna hjärtan, om mina vansinniga romanser,
om B, om kullersten,

det är sorgligt.
jag blir ledsen när jag tänker på det.

dåtiden tycks te sig vackrare än framtiden.