Dalberg

Blev inget bloggande igår för jag var trött. Jobbade i globen på innebandy-vm, samlade mailadresser och firade ett underbart Sverige som tog guld. Nu är vi bäst i världen. För tredje gången på ett år. Sanslöst. Nåväl, ska inte leka sportkommentator, måste bara nämna en lustig liten anekdot.

Jag och min kära vän S, lagom slitna och slut i huvudet efter en hel dag av övertrevlighet, "hej skulle jag kunna få din mailaddres?", fånigt dumsött leende, "Öh, får jag din då" (don't thinkt sooo!!) och konstant vandrandes i en rund bunker kallad globen, passerar plötsligt ett gäng med good-looking guys. Sjukt impulsiv à la väldigt Mathilda fyrar jag av ett "mjaaaao" (nej jag är inte kapabel till att handla rationellt). Ooops. Givetvis går vi förbi dem igen (globen är ju som bekant cirkelformad). Desperata som vi är och i behov av fler namn på våra listor spatserar vi denna gång fram, med penna och papper (och en del fjärilar i magtrakten) i högsta hugg, till den tidigare nämnda skaran. Standarfrågan avfyrad, "hey gorgeous, can I get your e-mail?" (Det osar ironi, mumma!) "Som spelare eller som åskådare?". Öh. Come again please. Hysteriskt skrattanfall. Ett stycke rött ansikte. En handsome landslagsspelare pekandes på mig, "höhö". Till detta tillkommer ett patetiskt flyktförsök och otaliga pinsamma blickar. Med mycket mera. Hela spektaklet avslutas med "åh kan inte jag få ta på dig" (jag och min vän i kör då nummer nio i guldtruppen skall lämna byggnaden), "Haha, visst".

Funnystrange nummer 2. Helt klart. Men hey, man ska ju bjussa på sig sig själv och jag hade faktiskt riktigt, riktigt kul!

Nu ska jag sussa. Imorgon utlovas fler bilder, länkar och roliga tips. Håll till godo och dröm glammiga drömmar!

Haha.

Började liksom bra och ganska så normalt. Minifika med S+ promenix på söder (christians salong på götgatsbacken firar tio år, en klippning 99 kr!!).

Så småningom ringde G "bio ikväll?". Ja, jag är på. Förbereder mig väl, äter ordentligt, letar upp nycklarna, packar lilla slitna skinnväskan, bättrar på sminket och känner mig allmänt ute i god tid (actually, YES). Men det visar sig dock att Mister G himself tittat fel i busstidtabellen, vilket ger mig ytterligare 20 minuter. Känner mig handfallen, preppy och klar i marinblå kavaj, hemmagjorda shorts och söt sjal. Just i det läget passade sig inte den där extra tiden, gör mig bara förvirrad och får mig att tänka på allt jag faktiskt måste göra och allt jag faktiskt hinner göra. Hey, 20 minuter är ju en hel evighet. Trodde jag. Fem i halv rusar jag ut, pyttelite senare burrar mobilen "det var ingen som gick på bussen, nu är jag på väg in till stan". Great. Dessutom går det ingen motorvägsbuss (vilket jag såklart kommer på en x antal stressade minuter försent), så en kvart innan filmen ska börja kliver jag på det blåa vidundret som skall ta mig till Slussen. Kul med chaufförer som kör i snigelfart. Mycket lustigt. Ungefär lika lustigt som att varje bankomat jag passerar är avstängd. Hmm, men till slut lyckas jag, mot alla odds (som verkligen var emot mig), glida in precis när reklamen är slut, ta plats brevid mina vänner och njuta av Natalie Portman i psykologiska thrillern "V för vendetta". Slutet gott allting gott.

Nästan. På blåa bussen på väg hem  ser jag fram emot en lugn stund tillsammans med Mp3:n. Planen spolieras ganska så rejält då en okänd kille/man/pojke kommer fram och sätter sig brevid mig "du är så vacker, wow du är verkligen så snygg". Öh. Okej. "Tack?". Nervöst börjar han pilla sig i håret, vrida på sig "ööh, vad heter du", "Mathilda". Jasså okej. Och nu då? Vi har inget att prata om. "Öhh, öhhh, vad har du gjort ikväll?" "Bio". Fortfarande besparar jag mig alla former av motfrågor. "vad såg du". Svarar lite frånvarande. "Alltså, du är så vacker, du har pojkvän va?" "varför tror du det?" "nä du är så snygg liksom, öh...". Jag tänker, vit lögn. "Ahh, det har jag" "Och ni är typ seriösa, när ska ni göra slut?". Jag och min fantasipojkvän skall vara tillsammans för all evighet, jag är hans prinsessa och han älskar mig över allt annat. Not. "Vi ska aldrig göra slut, vi är jättekära" "säger han ofta hur vacker och fin du är? Att du är underbar?".I wish. "Mmm, det gör han, hela tiden" "Hälsa honom att han är lyckligt lottad och att han ska ta hand om dig". Klarar mig fint, independent women for life. "Okej, visst" "jag kanske ringer dig imorgon om jag kan få ditt nummer?" "Nää, jag är upptagen". Sluta titta så där på mig, ledsen hundvalp eller ej, lämnar inte ut mitt nummer till totalt främmande män(niskor). "Jaja, hmm, okejdå, hoppas du inte tycker att jag trängde mig på och så, öh, du är i alla fall väldigt vacker". Tack igen och nej inte alls, trevligt att tala med dig. Hmm. Eller att du talade med mig. Ja, mer korrekt."Haha, tack så mycket".

Strange. But funnystrange. Jag är mållös.

Nej nu bär det av att fixa pass, boka resa och aktiviteter till efterlängtade N.Y resan. Ciao så länge!

Japp. Idag är det exakt 27 dagar kvar till det här, det här, det här och det HÄR! Unfuckingbeliveable. New York baby, here I come! Vackra människor, fina byggnader och tuffaste tänkbara miljön. Mmm, chills.

Åter till verkligheten. Fredagskväll, gamla stan och mysigt sällskap. Vänner är sannerligen ovärderliga på alla sätt och vis, underbara och väldigt fantastiska. Något som dock inte var fullt så fantastiskt var biofilmen vi såg, typ läderbuffy goes splatter. Väldigt irriterande.

Pucci gör mig på gott humör igen. Tack för att du finns.

Ciao!

Status: Avslappnad, myskläder och ruffsigt hår.

Lovley day. Vilken härlig dag. Pripps blå reklamen till all ära, nu är det på riktigt liksom. I alla fall snart. Jag längtar, längtar, längtar!

Nattbad
Sena kvällar
New York
Bara fötter
"har det redan gått ett år?"
Söta bikinis
Brunbränd hud
Samtal under bar stjänhimmel på blå studsmatta
Grilla
Lite kläder
"jag vill aldrig att det här ska ta slut"
Bronzig hy
Fräsh make
Magasinens sommarbilagor/specialutgåvor/reportage/guider
Badpojkar
"Vet du va, jag tycker om dig...Jättemycket"
Shorts
Färsk frukt
Båtutflykter
Träffa alla gamla vänner
"Jag har saknat dig"
Lösa linnen
Förhoppningar
Drömmar, liksom lite lättare att hoppas på sommaren
Trollan
Solblekt och saltigt hår
Klippor, het berggrund mot huden

Inledningsvis. Läste en grym blogg idag. Bloggen var grym. Då menar jag supermonstermegabra! Typ "hej jag kommer inte på några fler superlativ"-bra. Trängde sig liksom på och in och djupt in i hjärtat, egentligen alldeles för nära för det sjukt obehagligt att känna igen sig i det andra skriver. Öh. Ungefär så ja. Slut på "the message".

Känner mig ganska så tillfreds, liksom nöjd. Vet inte om det är för att det borde kännas så eller om det faktiskt är så. Hmm. Hoppas innerligt på det sista. Solen skiner ju och färgar stockholmarna bruna och röda, alla liksom skrattar och ler mycket mer. Jag med, speciellt slickandes (njae, äter ur ickerån med plastsked) på en sugarfree and non fat yoghurtglass från "sevvan". Yummie. Trevligt att ligga på kajen med vänner och bekanta, lapa sommar som värsta badisen och trivas med tystnaden. Skippade Solero, men imponerades över två X-cider som "gänget" lyckats fiska upp med rep och lina, tydligen var de omsorgsfull förpackade i knuten systemetkasse, dinglandes någonstans mellan vatten och fastland (lungt, fattar inte heller vad jag skriver om). Ja precis. Mysigt var det iaf.

Picknickade sen senare på kvällen med C, en oldie i vännersammanhang. Känt varandra i minst hundra år (läs tio). Upptäckte att hennes trädgård är mycket väl lämpad för skagenröra, pastasallad och diverse godsaker och massa tjejigt skitsnack. Lovley. Töntade oss med mobilerna och spelade in (o)söta små filmer. Haha. En riktigt härlig dag.

Nu är jag hemma. Kände för att bara skriva lite utan att tänka så mycket. Bara do it liksom. Men nu är det väldigt mycket natt för min del. Ciao!

Jag är happy happy för äntligen har jag tagit mig i kragen (?) och fixat fina fötter. Efter en hel del spatserandes i mina kära gyllene skor höll fossingarna på att dö ut/torka sönder/spricka. Visst, ballerina är bekvämt och oerhört skönt men för stackarna som vart instängda i strumpor och diverse lager på lager anordningar orsakar sommarklimatet en smärre chock. Kontentan av det hela: Något måste göras. Snarast. Och eftersom att händerna fick sig en rejäl omgång igår med favvolacket och världens bästa handcreme var det ju inte mer än rättvist. Filade och smörjde in tassarna med len olivolja (använder mig ofta av just olivolja, ren mulitprodukt som funkar fuktgivande för hela kroppen), ja tack! Känner mig som en fluffigt rosa prinsessa, ska tända lite värmeljus och bara njuta av lugnet (och mina fina händer/fötter, haha).

Har börjat uppskatta den där speciella stunden på kvällen mer och mer. Sakta men säkert lär jag mig att det är okej med tystnad och stillhet. Jag som alltid haft så svårt för det kan nu nästan, nästan slappna av riktigt ordentligt alldeles ensam. Vara med mig själv, typ, och mina egna tankar. Applåd för det tack. Övning ger ju faktiskt färdighet.

Nu är det dags! Sussa sött och dröm vackert.