Dalberg

vägrar att minnas någonting annat än myggbettsben, smultronläppar,
paraplyn och plaskvåta pipstensfötter,
hur jag sliter av mig hatten, kjolen,
senapskappan,
matar dig med konfetti,

stickade, slickade tandtrådstunna tungkyssar,
kysstungor, rödsvullna,
läppar och läppar, ihopklistrade,
som för evigt, som en evighet,
outhärdliga, härliga, hundra miljoners, miljoner,
explosiva, exploderande, exploaterade,
som du, i ingenting,
i hud,
lakanslös, meningmeningslös,

höghuskärlek, kärlekshus,

jag har älskat på ett höghustak, i soldränkta trosor och tovigt hår,

rullat runt och rullat ner och slagit sönder ett helt liv,

ett hjärta kanske.

lindat in mig i tiotusen meter plastfolie.

Honom ska jag ha.
Nu.
Igår.
Imorgon.
Överallt.
Famlar i mörker.
Kryper. Smyger.
Smygskytte. Pang. Pang.
Tar mig förbi allt.
Människor. Ord.
Konversationer.
Jacka.
Skjorta.
Jeans.
Skärp.
Bruna lockar.
Hud.
Jag öppnar dörren. Låser upp.
Han tar på mig.
Han stänger dörren. Slänger bort nyckeln.
Jag tänder inte lampan.
Jag har lärt mig.
Åtskilliga nätter.
I en grönmålad korridor, bakom en dörr utan brevinkast, i ett rum fullt av studentlitteratur och kondomer.
Jag vet hur man inte gör.
Stannar kvar.
Nej.
Man ligger.
Vaknar.
Säger hejdå.
Puss på kinden.
Klet och kladd.
Vi kanske ses.
Vi kanske aldrig ses.
Så gråter man. Skriker.
En skvätt. Några minuter.
För att sedan avsluta spektalet med att klappa sig själv på axeln.
Han kom. Jag såg. Jag segrade.

Jag tvättar mina trosor rena från honom.

vi som delade en illusion,
en helg,
två, tre,
fyra, åtta,
kyssar,
fyrtioåtta,
vi som lekte lekar,
dramatiserade, regisserade,
han och hon,
mamma, pappa,
kanske barn,
slet sönder kläder,
slet sönder varandra,
ramlade, famlade,
samlade,
på oändligheter,
evigheters evigheter,

Januari - April
Location: Kungsholmen, Oslo, Paris, Nacka, Tennstopet, Björngårdsgatan, Sjukhuset

Jag dricker vin. I mängder. Och lyssnar på gamla grammofonskivor, sjunger med i Gullan Bornemarks visor och suddar bort min sura min. Och som jag suddar. Tårar, tjocka blyertstårar längst med kinderna, torra, spruckna kyssläppar. Jag röker pipa och dansar wienervals i ett sjavigt konstnärskollektiv i Oslo. Där finns festliga damer och stiliga herrar, en stråkkvartett och obegränsad tillgång till champagne. 

Jag träffar en konstnär som tycker att jag är vacker och speciell. Han vill måla mig. Iklädd korskruvslockar och ingenting Han tar mig till Paris, till en ateljé, till en sagovärld. Vi promenerar i timmar och äter lunch i vintersolen, tecknar om kvällarna i skenet av tio tända ljus. Mer vin. Morgon, middag kväll. Här om dagen öppnade jag ett brev och fann mig själv där inuti, på glansigt papper i A5format, som julkort. Då hade vi inte hörts sedan april, då han inledde ett förhållande med sin andra unga modell, A, och valde att avsluta vårat kreativa samarbete.

Jag börjar läsa en kurs på universitetet; Flärd och Film. Bio en dag i veckan, minst. Sunset Boulevard från 1950,med Gloria Swanson i huvudrollen som avdankad och bitter stumfilmsstjärna bör alla stifa bekantskap med. Träffar D som presenterar mig för D. Han viskar saker. En hel helg ligger han och viskar saker. Han gör mig varm. Jag åker hem, lyssnar på Jens Lekman och överdoserar värktabletter. Vi pratar inte med varandra på månader.

På fest hos förstnämnda D, en kvinnlig bekant. Korridoren, den jävulska jävla korridoren. Sprit och hög musik. Och så jag. Längesedan min och knullD:s lustfyllda, svettiga helg och alla tårarna. Han säger att jag är söt, kan inte möta hans blick. Sätter mig i en soffa. Sväljer hårt. Tappar bort alla jag känner, vill göra det. Någon sätter sig bredvid mig, en röst, inget mer, gömmer hela mig under den hemmaklippta luggen. Han kryper närmare, med sina händer, ord, gissningar. Ja. Tittar upp. A. Han tar mig under armen och ut på balkongen och vi röker cigaretter. Han tror att jag vill ha honom. Jag flyr. In på ett rum. Till en sovade D. Som inte kan, men som får, mig, om och om igen. Jag åker hem själv. Utan någon. Utan någonting alls.

MUSSELPOJKEN OCH PÄRLFLICKAN

Det här är inte en saga om superhjältar

Jag älskar ditt skratt

Om jag kunde fånga ditt skratt och lägga det i en liten låda skulle jag vara lycklig

Bestämma över lyckan och gråten

Jag vet en pojke som inte tycker om bubblor alls. Han ritar arga hundar och gör markeringar i tjocka böcker. Drömmer inte. Tror inte på drömmar. Om drömmar kunde döda. Som blickar. Eller en viskning eller händer i händer och fötter och klackar i taket. Nu vet jag ingenting om en pojke. Men allt om musik och skivan med alla låtar på som bara låter precis som om han vore där. Jag vet att en pojke sjunger med och säger att det ekar mindre när jag fyller mig med dig och att det inte spelar någon roll om det är 600 mil längst taggtråd för små bloddroppar dör man inte av. Det är inte blodet som dödar. Det är kärleken.

I en av alla musslor bor han bredvid en pärla och han vet att jag inte är lika mjuk längre och att vi aldrig mer kommer att titta upp mot stjärnhimlen tillsammans. För det finns bara vatten nu och skrynkliga händer. Inga fler rosetter. Knutjävel.

Och jag finns här ändå

Med all min klokskap och galenskap

I ett litet hörn eller mitt på golvet

Du hittar mig under plastpalmen iklädd ingenting

Hem till ståltrådstunna knullväggar igen utan att ha tittat mig i ögonen en sista gång och låtit mig säga saker och ting för att jag ville det så att jag kanske kunde lyssna på tio ett två tre och doktorn sa igen utan att drunkna i plaskpölarna på mina kinder. Bleka matta pudertårar som inte går att fånga med något fiskenät i hela världen bara rinner helt tyst och du vill ta på dom och känna som du kände på tuttarna. Smeka och slicka och bita. Kyssa. Hångeltårar. Fast det går inte förstår du tåget bara åkte iväg med dig inuti sig och lämnade kräkflickan kvar i världens ensammaste hav. Musselpojken tog pärlflickans avslut och stoppade i fickan och tvättade jackan direkt när han kom fram. Inget sköljmedel bara stela blanka skjortkragar. Tror att regnet gjorde blöta saker med honom den dagen.

Du kan släppa mig nu. Någon har bestämt sig för att jag är värdefull. Silkestrådar och nyckelben och varm kärlekshud. Glansiga klätterlekar. Nästan kyssar.

OSLO

Röda hårlockekänslor i stilla dans över vita väggar. Drömmar i parkett och sidenmjuka havsklänningar sveper över silverstjärorna på golvet. Mina kärleksklot. Sockerflingor från himmelen.

Nästan som förut kysser du som om ingenting är på riktigt. Kletiga hjortronkyssar och mjölktungor. Jag kommer aldrig mer att berätta för dig när jag har dig i mig och du gör ont

Jag är avundsjuk på skorna som får ha dig i sig och trampa på kullersten och små hjärtan.

Låtsasvärld med låtsasmänniskor som för låtsassamtal och har låtsassex.
fejkar. livet. Naturkatastrofer. Jordbävningsorgasmer.

vad jag skulle göra?
jo.
jag skulle ge dig den där kyssen som jag aldrig fick.
fel.
jag skulle ta den.
slita den från dina läppar.
klistra fast den på mina.
smaka lukta känna.
aldrig mer borsta tänderna.
inte äta.
inte dricka.
bara ha dig.
i mig

(noll; och du är mörkrädd, kan inte låta bli att le)

mitt i natten och du viskade,
den här sången är till dig,
mathilda,
den handlar om dig,
jag vill att du lyssnar,
jag vill att du förstår,
B,
jag vågar inte,
jag vet inte hur man gör,
det där,
jag kan inte,
kan du,
visa mig,
ja,

hon säger att du aldrig kommer att försvinna,
ur mig,
från mig,
att du alltid kommer att vara i mig,
jag vill inte,
men det måste vara så,
så säger hon,
för hon vet,
hur det är,
att försöka,
men aldrig lyckas,
glömma,
kärleken,

(4.)

och de frågar mig varför,
undrar,
hur jag kan sakna,
någon,
någonting som aldrig fanns,
kärleken,

09:24
jag tror att jag skakar,
sitter på tunnelbanan,
på väg hem,
och skakar,
med äckligt hår,
trasigt ansikte,
såriga läppar,
du vet,
kyssläppar,
han är kvar,
han stannar kvar,
länge,
alltid,
på mig,
i mig,

jag gör det här mot mig själv,
jag gör så att han gör det,

en ljummen sensommarkväll,
någonstans, -

han sjöng,
sjöng och cyklade,
jag lyssnade,
och drömde mig bort,
till ett kullerstenslandskap,
till ett vi,

han tappade balansen,
och föll,
så hårt,
vi föll,
landade i ett dike,
skrapade knän, händer,
hjärtan,

han fortsatte sjunga,
ändå,

3.
och jag tjatar,
som vanligt,
om hur ont det gjorde,
gör,
om hur ont det gör att vilja ha dig,
sekunder, minuter,
om att aldrig få dig,
ett helt liv,
och alla vet,
som har provat,
som testat,
smakat,
gråtit,
slagit sig,
på dig,
att det inte går,
du går inte,

jag har väntat.
jag har väntat.
jag har legat på mitt vardagsrumsgolv.
och väntat.
jag har vandrat.
planlöst på sjuttiotvåkvadratmeter.
och väntat.
i samma kläder som igår.
i samma kläder som jag sov i natten till igår.
jag har lyssnat på musik.
catpower.
metalheart.
och skålat med mig själv.
jag borde ha hämtat ett till glas.
jag borde ha låtsas.
jag har rökt cigaretter.
inomhus.
och fimpat i en tallrik med nudlar.

B,

jag vet inte varför.
men sommaren gör mig sentimental.
eller så är det jag som gör sommaren sentimental.
jag vet inte.

och egentligen så vet jag inte riktigt varför jag skriver det här.
men jag är ledsen att allt blev som det blev.
och jag vill känna att jag gjorde rätt. så nu försöker jag i alla fall.
ta ansvar.

du bad mig att inte ha några förväntningar.
och jag ljög.
där innan lund.

jag ville aldrig ligga med dig igen.
jag önskade nog att det aldrig hade hänt från början.
det var en panikgrej.
jag gör sådant ibland.
dumma dumma saker.

jag ville nog bara vara din vän.
egentligen.
lyssna på musik och laga mat.

nu vet du.
och du gör vad du vill.
jag tyckte om dig.
nu har jag glömt dig

så kom det sig att jag satt på en båt tillsammans med B.
han gav mig sina hörlurar och sa lyssna.
jag lyssnade.
han tittade.
ni vet.
så där som man tittar på någon när man precis har överlämnat en väldigt fin och dyrbar present

det är lustigt det där,
ja.