Kärlek.

Det är något med den här platsen som gör mig svag.

Jag tittar på dig varje dag.
Tar fram min kikare ur den nötta sammetspåsen och leker att du är lika stor som i min lins.
Du är väldigt stor och väldigt nära där och vi kan vara tillsammans. Jag gråter och du blir suddig och drunknar.


När tårarna är slut är du borta.

Jag tror nog att vi aldrig mer kommer att ses igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback