youknowaflashback.
igårkväll fick jag en plöstlig längtan efter B. det är inte kul att skriva. men. ja.
det var längesedan sist. säkert ett halvår.
jag låg och fantiserade om att jag skrev något till honom och kanske föreslog att vi kunde träffas fast att jag varit så arg och sagt att han är världens mest egoistiska person.
och att det enda goda som kom ur vår struliga relation var kristian anttila.
det är lustigt det där. hur känslor bara kan smyga sig på. om man hör ett namn. en låt. går förbi en plats. eller vad som helst. en bild. hur mycket som man minns och det fan känns i hela kroppen. hjärtat dunkar precis som det dunkade då.
jag satt i samma fåtölj igår på string som han satt i för flera hundra månader sedan tillsammans med mig och mitt nyklippta skitfula hår och tänkte på ingenting speciellt. läste groove. deras huvudgrej var kristian anttila. åt duktigt min soppa och tyckte att det hela var rätt lustigt. vilken historia. och ingen här vet ett skit. jag har värsta grejen men ni vet inte. haha. tji fick ni. för exakt här existerade världens längsta tystnad som så småningom skulle ebba ut i tafatta snusklekar och dåligt osynkat sex. vi kanske inte pratade men han sjöng för mig som om det gällde livet. jag var dum och han var dum men jag var den dummaste i slutet. tog väl ungefär 20 sekunder att göra den reflektionen. sen var det liksom slut trodde jag och ringde Ö.
i samma veva lyckades jag med konststycket att glömma min gröna mapp med deklarationen och viktiga papper i på Beyond Retro. Två gånger.
jag skyller på att han är ungefär den vackraste som finns som jag har träffat och hånglat med hittills i mitt liv. trodde bara att jag hade glömt. men icke.
NU TENTAPLUGG